Jag läste några rader någonstans.....

Som gjorde att mina tårar återigen, trillade nerför mina kinder. Först trillade dom av ledsamhet över att det finns saker man inte kan få ogjort här i livet, hur gärna man än vill, men efter en stund så kände jag ett lugn...... Ett lugn över att jag vet att innerst inne så är det som det stog i dom små raderna jag läste, jag lever på hoppet, jag lever i tron om att även jag kan bli förlåten någon dag, jag som tycker själv att jag försöker göra allt för alla andra, skulle så gärna vilja bli förlåten....... Jag är inte felfri, jag är många gånger både förvirrad och sur och butter, men jag gör aldrig något med avsikt att såra någon......Så om gud (om han nu finns) kör förbi världen med en skopa av förlåtelse, kan han tappa en spade sånt här över fållen då????????

O and O :-)